Konstkåren vill uppmärksamma den internationella kvinnodagen 8 mars genom att porträttera studenter och alumni från Konstnärliga fakulteten i Göteborg. Vi vill visa upp verkligheten och det spektrum av identiteter som finns inom vårt fakultet och inkluderar därför alla de olika identiteter som blommar inom det konstnärliga fältet. Därför vill vi denna dag fira kvinnor, binära och icke-binära transpersoner, gender queer, gender variant och fluid, för att visa verkligheten av olika identiteter inom konst.
Petra/Petrix
Hej! Jag är en ickebinär vokalist som går under namnen Petra/Petrix och mina pronomen är hen/den/hon. Musik i allmänhet och sång i synnerhet har alltid varit en trogen vän i mitt liv och nu börjar jag bli klar med min utbildning vid Högskolan för scen och musik, där jag går Världsmusiklinjen. Min musik rör sig mellan folkmusik och pop, men lite avstickare åt techno och rock när jag har lust. De två projekt som jag arbetar mest med just nu är Trio Rop och Geten & Evigheten.
Trio Rop är en vokaltrio som jag har tillsammans med Elin Buxfeldt och Sofia Källman, där vi blandar traditionellt tonspråk med moderna texter om livet, kärleken och den lilla människan. Som HBTQAI+personer känner vi att det är väldigt viktigt att själva ta plats, och ge plats till andra som oss, på en scen som är väldigt dominerad av cishet-normer. Geten & Evigheten är en duo som spelar allmogetechno, besstående av mig och Anton Johansson. Även där jobbar vi mycket med att sammanföra traditionell och modern musik, i en cocktail av polskor, kulning och beat. En viktig sak för oss i vårt musicerande är att bana väg för moderna budskap samtidigt som vi kan förvalta den traditionella musikskatten som finns.
Geten & Evigheten
Trio Rop
Stream-konsert med Trio Rop
Christina
Vad drömde du i natt? Jag heter Christina och drömmer jämt. Har du funderat på vart vi tar vägen när vi drömmer? I mitt arbete med illustration på HDK-Valands designprogram har ett projekt handlat om att utforska mitt drömbibliotek genom automatisk teckning. Hur kan vår hemliga drömvärld som är så tydlig när vi sover översättas visuellt till något vi förstår när vi är vakna? Vad kan vi lära oss om oss själva och varandra genom att studera våra drömmar? Vad är gemensamma faktorer i det som kan kallas människans drömspråk, kan det föra oss närmare varandra och hjälpa oss att se varandras likheter istället för olikheter?
På bilden ovan syns teckningar i tusch och torrpastell som ritats i ett tillstånd av meditativ trans när jag lyssnat på röstinspelningar av mina drömmar i ett isolerat litet mörkt, tyst rum. Målet har varit att fånga och visuellt kommunicera det ömtåliga ögonblick som existerar mellan dröm och vaket tillstånd, då vårt medvetna jag uppfattar drömmen medan vi fortfarande befinner oss i den. Form- och färgspråket i de automatiska teckningarna har översatts till ett textilt verk på 2 x 1,5 m. Du hittar mig på @christina_erlander_klein på Instagram, jag arbetar även med bland annat karaktärsbaserad storytelling, bildpedagogik med politisk underton och att använda bilden på olika sätt för att vända blicken både inåt och utåt.
Christina Erlander Klein
Kristine
Jag heter Kristine Solli Oppegaard, är 25 år och kommer från en liten liten by i Norge. Jag spelar trombon i alla möjliga genrer, men jag är utbildad klassisk orkestermusiker. Jag gjorde min kandidat på Högskolan för scen och musik i Göteborg, sen åkte jag till Bern i Schweiz för att läsa master in performance. Nu när världen är nedstängd gör jag istället en master i musikpedagogik, fortfarande i Bern. Jag är nyfiken på allt som har med musik och konst och göra - vilket är båda kul och jobbigt. Jag kan aldrig riktigt fastna för en sak jag gillar och har alltid en mängd olika projekt på samma gång. Men det är det livet är för mig; vara nyfiken och få göra det jag kan och gillar mest. Jag har haft så fruktansvärt mycket tur att jag har fått spela med en mängd professionella orkestrar och band, varit på turnéer i hela Europa och fått spela i drömmiga konserthus. Utöver det är jag kallblodig feminist, stickar rätt mycket och gillar allt som har med god mat och god dryck att göra.
Jag är framförallt klassisk musiker, men jag kan inte hålla mig i en box. Jag tycker det är väldigt viktigt att se på sig själv som musiker och inte instrumentalist. Jag försöker att vara öppen för andra musiker och konstnärer som håller på med helt olika ting. Genom möten mellan olika människor i världen och världar händer det bästa. Jag har ett pågående personligt projekt som handlar om att få alla till att fatta att vi alla måste kunna våra basics. Det är så mycket val runt omkring oss och det kan vara lätt att börja försöka göra ”stor konst” även om vi inte kan spela två lika noter efter varandra, sjunga rent eller vara medveten om hur musikhistorien har utvecklats. Det är nästan ett samhällsproblem att vi tror att kreativitet inte kan komma från kontroll över instrument och övning. Förr att göra kvalitativa, kreativa saker måste vi inse att vi behöver KUNNA vad vi håller på med. Hur ska vi kunna improvisera fritt om vi inte har kontroll på vårt instrument? Hur ska vi kunna bilda ensembler om vi inte kan spela i time tillsammans med andra? Hur ska vi spela vacker popmusik om vi inte kan intonera? Kreativitet igenom kontroll är det vackraste som finns. Det behöver ju såklart inte vara "perfekt", vad nu ens det betyder. Det viktiga är en god tanke bakom och en medveten process. Vacker musik och konst kommer inte ramlande ner från himlen. Vi måste jobba för det!
En annan viktig sak för mig är att jag är en kvinna i ett mansdominerat fält. I Skandinavien har vi våra problem, men här nere i Schweiz ligger de många steg bakom när det gäller jämlikhet. För mig funkar det att vara lika bra eller bättre än männen runt mig, och se till att jag styr undan situationer där jag blir vald bara för att jag är kvinna och där de behöver ha en kvinnokvot. Jag säger alltid ifrån om jag känner mig dåligt behandlad eller om någon drar av ett opassande skämt. Det kan vara jättesvårt. Jag är kanske tuffare än andra, men jag tycker inte att vi måste stå ut med en hel mängd skit bara för att vi är kvinnor. Jag kan stå ut med det mesta, men om det kommer någon som inte har lika hård hud ska dom också få ha en plats. Ja, vi måste jobba hårt och vara redo för vi måste öva, slita och vara med i toppen, men onödiga skämt, hård kultur och utfrysning är inte en del av det. Alla har inte alltid en plats, så kommer det alltid att vara, men det ska va för att hen inte har tillräckligt hög nivå, inte riktig rätt sound för ensembln eller fel inställning (ni fattar vad jag menar?) - inte att hen inte kan ta onödiga skämt. Varje gång jag hör "ja, men hon är ju kvinna, hon pallar inte miljön eller trycket" blir jag så arg att jag ser svart. Då tänker jag alltid "men se på alla andra kvinnor som ÄR i gamet då! Se hur mycket BÄTTRE och HÅRDARE vi måste va!". Jag ser helt tydligt att det blir bättre, men vi har fortfarande en väg att gå.
Kristine Solli Oppegaard
Emely
Emely Axelsson. Design kandidat, år 2. En skapare från Lidköping som gillar att arbeta med berättande i olika former. I min arbetsprocess experimenterar jag mycket med både analoga och digitala uttryck. Främst jobbar jag med textil och illustrationer, men jag intresserar mig även mycket för måleri, serier, och film.
Mitt skapande kan variera mycket beroende på vad som intresserar mig för stunden, men jag har märkt att jag ofta faller tillbaka till ämnen som är ifrågasättande. Jag vill bli sedd som någon som inte är rädd att vara högljudd och ta plats.
Ta ingen skit.
Emely Axelsson
Inga
My gender queer and queer-sexual identity informs everything I do, from rethinking and reimagining of popular narratives such as 'The Little Mermaid' to cultural production with Status Queer. It is my precious, my pride and my joy found both within myself and in the community I surround myself with. It fuels me with drive to be visible fully in my own queerness, and make space to make visible the countless lgbtq+ experiences and lives.
I'm a gender queer artist working in Gothenburg and work spans several areas of artistic expression from performance, video work and site-specific installation to social engineering and cultural production. I hosts THIS IS THE QUEER BAR as well as being the founder and curator of the upcoming festival ENQUEERY: Festival of Queer Curiosity and cofounder of Status Queer - a non-profit working to inject new energy into the LGBTQ+ cultural scene in Gothenburg.
My artistic research explores possibilities of using the body as an autonomous site of provocation; problematising cis-heteronormative ideals while questioning the deeply rooted myth of masculine desire. For Chevron Moustache, through the tool of autotheory, I engages in a process of performative writing: rethinking popular narratives by unpacking their own troubled relationship with said ideals and desires within a framework of self-representational body politics, body modification and politics of desire.
Rethinking the little mermaid
Status queer
Performance w/ textival (starts at min 12:35)
__________
March 8th portraits
This day on International Women's Day March 8th Konstkåren is portraying students and alumni from the Faculty of Fine, Applied and Performing Arts in Göteborg. We want to show the reality and the spectrum of identities that exist in our faculty and therefore include all the different identities that flourish in the artistic field. Therefore, on this day, we want to celebrate women, binary and non-binary transgender people, gender queer, gender variant and fluid, to show the reality of different identities within art.
Petra/Petrix
Hello! I am a non-binary vocalist who goes by the names Petra/Petrix and my pronouns are hen/den/her. Music in general and singing in particular have always been a faithful friend in my life and now I am starting to finish my education at the Academy of Music and Drama, where I study at the world music program. My music moves between folk music and pop, but a little detour to techno and rock when I feel like it. The two projects I work with the most right now are Trio Rop and Geten & Evigheten.
Trio Rop is a vocal trio that I have together with Elin Buxfeldt and Sofia Källman, where we mix traditional tonal language with modern lyrics about life, love and the little human. As LGBTQAI + people, we feel that it is very important that we ourselves claim space , and give space to others like us, on a stage that is very dominated by cis norms. Geten & Evigheten is a duo that plays folk techno, consisting of me and Anton Johansson. We also work a lot to bring together traditional and modern music, in a cocktail of polska, kula singing and beat. An important thing for us in our music making is to pave the way for modern messages while we can manage the traditional music treasure that exists.
Geten & Evigheten
Trio Rop
Stream-concert with Trio Rop
Christina
What did you dream last night? My name is Christina and I always dream. Have you thought about where we go when we dream? In my work with illustration on HDK-Valand's design program, a project about exploring my dream library through automatic drawing. How can our secret dream world that is so clear when we sleep be visually translated into something we understand when we are awake? What can we learn about ourselves and each other by studying our dreams? What are common factors in what can be called the dream language of human, can it bring us closer together and help us see each other's similarities instead of differences?
The picture above shows drawings in ink and dry pastel drawn in a state of meditative trance when I listened to voice recordings of my dreams in an isolated small dark, quiet room. The goal has been to capture and visually communicate the delicate moment that exists between dream and waking state, when our conscious self perceives the dream while we are still in it. The form and color language in the automatic drawings has been translated into a textile work of 2 x 1.5 m. You can find me at @christina_erlander_klein on Instagram, I also work with, among other things, character-based storytelling, image pedagogy with political undertones and using the image in different ways to look both inward and outward.
Christina Erlander Klein
Kristine
My name is Kristine Solli Oppegaard, I am 25 years old and come from a small small village in Norway. I play the trombone in all sorts of genres, but I am a trained classical orchestra musician. I did my bachelor's at the Academy of Music and Drama in Göteborg, then I went to Bern in Switzerland to study master in performance. Now that the world is closed, I am instead doing a master's degree in music education, still in Bern. I'm curious about everything that has to do with music and art - which is both fun and hard. I can never really get really focused in something I like and always have a lot of different projects at the same time. But that's what life is for me; be curious and get to do what I can and like most. I have been so terribly lucky that I have played with a lot of professional orchestras and bands, been on tours throughout Europe and played in dreamy concert halls. In addition, I am a cold-blooded feminist, knit quite a lot and like everything that has to do with good food and good drink.
I'm mainly a classical musician, but I can not stay in a box. I think it is very important to look at oneself as a musician and not an instrumentalist. I try to be open to other musicians and artists who are doing completely different things. Through meetings between different people in the world and worlds, the best happens. I have an ongoing personal project that is about making everyone understand that we all need to know our basics. There are so many choices around us and it can be easy to start trying to make "great art" even if we can not play two of the same note in a row, sing in perfect tune or be aware of how music history has developed. It is almost a societal problem that we believe that creativity cannot come from control over instruments and practice. Before doing qualitative, creative things, we must realize that we need to KNOW what we are doing. How can we improvise freely if we do not have control over our instrument? How can we form ensembles if we can not play in time with others? How are we going to play beautiful pop music if we can not intonate? Creativity through control is the most beautiful thing there is. Of course, it does not have to be "perfect", whatever that means. The important thing is a good idea behind and a conscious process. Beautiful music and art do not fall from the sky. We have to work for it!
Another important thing for me is that I am a woman in a male-dominated field. In Scandinavia we have our problems, but down here in Switzerland they are many steps behind when it comes to equality. For me, it works fine to be as good or better than the men around me, and make sure I avoid situations where I get elected just because I'm a woman and where they need a female quota. I always tell if I feel badly treated or if someone pulls off an inappropriate joke. It can be very difficult. I may be tougher than others, but I do not think we have to put up with a whole lot of shit just because we are women. I can put up with most things, but if someone comes who does not have a hard skin, they should also have a place. Yes, we have to work hard and be ready because we have to practice, work hard and be at the top, but unnecessary jokes, hard culture and freezing someone out are not part of it. Not everyone will get a place, that's how it always will be, but it should be because they does not have a high enough level, not the right sound for the ensemble or the wrong attitude (you get what I mean?) - not that they can not take unnecessary jokes. Every time I hear "yes, but she's a woman, she does not support the environment or the pressure" I get so angry that my eyes turn black. Then I always think "but look at all the other women who ARE in the game then! See how much BETTER and HARDER we have to be!". I can clearly see that it is getting better, but we still have a long way to go.
Kristine Solli Oppegaard
Emely
Emely Axelsson. Design bachelor, year 2. A creator from Lidköping who likes to work with storytelling in various forms. In my work process, I experiment a lot with both analog and digital expressions. I mainly work with textiles and illustrations, but I am also very interested in painting, comics and film.
My creativity can vary greatly depending on what interests me at the moment, but I have noticed that I often fall back on topics that are questionable. I want to be seen as someone who is not afraid to be loud and take a seat.
Take no shit.
Emely Axelsson
Inga
My gender queer and queer-sexual identity informs everything I do, from rethinking and reimagining of popular narratives such as 'The Little Mermaid' to cultural production with Status Queer. It is my precious, my pride and my joy found both within myself and in the community I surround myself with. It fuels me with drive to be visible fully in my own queerness, and make space to make visible the countless lgbtq+ experiences and lives.
I'm a gender queer artist working in Gothenburg and work spans several areas of artistic expression from performance, video work and site-specific installation to social engineering and cultural production. I hosts THIS IS THE QUEER BAR as well as being the founder and curator of the upcoming festival ENQUEERY: Festival of Queer Curiosity and cofounder of Status Queer - a non-profit working to inject new energy into the LGBTQ+ cultural scene in Gothenburg.
My artistic research explores possibilities of using the body as an autonomous site of provocation; problematising cis-heteronormative ideals while questioning the deeply rooted myth of masculine desire. For Chevron Moustache, through the tool of autotheory, I engages in a process of performative writing: rethinking popular narratives by unpacking their own troubled relationship with said ideals and desires within a framework of self-representational body politics, body modification and politics of desire.
Rethinking the little mermaid
Status queer
Performance w/ textival (starts at min 12:35)